Det svenska sångarundret #3 2019

... är ett faktum sedan länge, men nu har vi fler operasångare än någonsin som sjunger på all världens ledande scener. Själv har jag följt det svenska operalivet regelbundet i 45 år och det internationella i nästan 40 och jag har sett artister komma och gå. Att OPERA ska följa var och en av våra främsta artister är både en ekonomisk och praktisk omöjlighet.

När Wiener Staatsoper i slutet av maj firade sitt 150-årsjubileum bjöd man på en födelsedagsmatiné, en drygt två timmar lång konsert, för att visa upp bredden på Wienoperans ensemble. Men höjdpunkten på min Wienresa var givetvis premiären på Die Frau ohne Schatten, där Nina Stemme gjorde sin första Färgarfru. Jag har sett tre av hennes rolldebuter i Wien, förutom denna, titelrollen i Elektra och Kundry i Parsifal. Nu står hon på toppen av sin karriär. Stemmes stora framgångar bevakas inte alls av svensk dagspress eller etermedier, vilket är djupt beklagligt. Den första Die Frau ohne Schatten-uppsättning jag såg var på samma scen 1981, då med Birgit Nilsson i samma roll. Under dessa 38 år har det hänt åtskilligt och svenskt operaliv ser inte ut som då; det har blivit betydligt mer internationaliserat.

Vid hemkomsten från Wien nås jag av nyheten att den unga svenska sopranen Johanna Wallroth har vunnit den prestigefyllda Mirjam Helin-tävlingen i Helsingfors. Det ska bli spännande att följa hennes utveckling och fortsätta karriär. I vårt septembernummer kommer vi att rapportera om Malin Byströms debut som grevinnan Madeleine i Capriccio på Teatro Real i Madrid. Två av våra hjältetenorers bravader kommer vi att skriva om: Daniel Franks Tristandebut i Bern och Michael Weinius insatser som Siegfried i Nibelungens ring i Düsseldorf.

I det senare operahuset har Elisabet Strid haft stor succé som Lisa i Spader dam, också det en rolldebut. I Nürnberg har Martina Dike skördat framgångar som Ortrud i Lohengrin, och i höst gör hon Eboli i Don Carlos på samma scen. När dessa rader skrivs rolldebuterar Liine Carlsson som Sieglinde i Valkyrian i Riga. I höst gör Ingela Brimberg sin första Isolde i Köln. På Met i New York gör Peter Mattei sin första Wozzeck. Ja, listan kan göras ännu längre. Förmodligen har jag förbisett några artister.

Förr var gästspel hemma av våra utlandssångare legio i Stockholm. Med den bredd som vi har på den yttersta toppen i dag är det än mer angeläget att vi får ett nytt operahus. Fast de största problemen är arbetsmiljöproblemen, uppsättningarna och samarbetsprojekten/utbytbarheten med/mot andra operahus. Ett nytt operahus skulle svara upp mot de krav som ställs för att hänga med i den internationella högsta ligan. När Die Frau ohne Schatten fick sin Sverigepremiär 1975 sa dåvarande operachefen Bertil Bokstedt i SVT att ”Stockholmsoperan är en internationell operascen”. Så är inte riktigt fallet längre.

Fast nästa säsong kan vi glädja oss åt att bl.a. Agneta Eichenholz äntligen debuterar på Kungliga Operan, som Grete i Franz Schrekers Der ferne Klang mot Daniel Johansson. Malin Byström gör Minnie i Flickan från Västern och Iréne Theorin sjunger Brünnhilde i Valkyrian. På Göteborgsoperan sjunger Elisabet Strid Sieglinde i Valkyrian och Kerstin Avemo rolldebuterar som Mimì i en nyuppsättning av La Bohème, vilket innebär att vi åtminstone kan få se några av våra främsta artister på hemmaplan.

Med tillönskan om en skön och inspirerande operasommar!

Sören Tranberg

Publicerad: 2019-06-24

Köp Opera
Läs mer om Opera i katalogen
Fler artiklar knutna till Opera
Fler tidskrifter i kategori MUSIK