Naturtidskrifter

Djur, växter och svampar
Det finns flera biologiskt orienterade riksorganisationer med tidskrifter av olika slag i bagaget. Artdatabanken skulle kunna tänkas vara en bra utgångspunkt. På deras hemsida sägs att dessa ideella organisationer är viktiga diskussions- och samarbetsparters. Och det går förstå om man surfar runt på deras vitala och engagerade hemsidor. Det starka intresset för att hålla koll på bestånd av djur, svampar och växter. Banken som så registrerar artbestånd och hur det mår här i landet och får antagligen god hjälp av medlemmar i BirdLife Sverige, Sveriges Mykologiska Förening, Sveriges Entomologiska Förening och Svenska Botaniska Föreningen. Naturcentrum AB bör i det här sammanhanget läggas till eftersom de står som utgivare för den av Artdatabanken tidigare utgivna populärvetenskapliga tidskriften Fauna & Flora.

Svampar
SMT, Svensk Mykologisk Tidskrift är en arvtagare till tidskriften Jordstjärnan. SMT är en medlemstidskrift vilket då i detta fall innebär att man får den med ett medlemskap. Det så generöst ordnat att de efter ca två år lägger upp tidskriften på hemsidan så vem som helst kan ta del av innehållet. Man får hoppas att det gagnar både svampintresset och medlemsstocken.

Svampar ansågs en gång i tiden mer närbesläcktade med växter än med djur. Nu för tiden betraktas relationen lite tvärtom men som en helt egen evolutionär linje. Spanar man över Internet är det svårt hitta evolutionsträd för svampar annat än i mycket grova övergripandeförhållanden till de övriga existenserna? Det finns många svamparter, 10 000 i Sverige vilket är ungefär som antalet fåglar i hela världen. Sägs att det till och med för professionen kan vara bekymmersamt att artbestämma dessa och vad ska det då inte för oss vanliga dödliga som är ute i markerna. För egen del i terrängen gäller intresset mestadels det gastronomiska, hur smakar de här, dör man etc ifall!? Men visst, extravaganta formspektakel lockar ju ändå till frågan, vad är det här? Så banalt ställt är det nu inte med Svensk Mykologisk Tidskrift där det existensiella varande för svampens natur öppnar sig oberoende vilken typ, art, släkte och så vidare. Scrollar man i några nummer inser man inte sett ens en promille ute i naturen.

Artdatabanken säger så här om svampar:

"KopiSvampar är en viktig grupp - både ekologiskt och ekonomiskt. Genom att svampar bryter ner organiskt material cirkuleras näringsämnen genom ekosystemen. Flera kärlväxter skulle inte kunna växa utan svampar som bildar mykorrhiza-symbios med växternas rötter som på så sätt kan ta upp viktiga näringsämnen. Andra svampar bidrar med medicin och mat, och är helt oumbärliga vid framställningen av bröd, vin och öl."

...och vidare på Artdatabanken:

"Forskare delar upp levande organismer i olika riken, där växter och djur utgör två utav dem. Under en tid ansågs svampar tillhöra växterna, men idag vet vi att svampar utgör en alldeles egen evolutionär linje och faktiskt är närmare besläktade med djuren än med växterna. I Sverige finns runt 10 000 arter, vilket gör svamparna till en av de artrikaste grupperna. Ta en promenad i skogen. Överallt finns det svamp, under fötterna, i de multnande löven, i rötterna på träden. Hattsvamparna som du ser på marken och tickan som växer på stubben utgör egentligen endast en liten del av hela svampen. De är uppbyggda av miljontals av trådlika celler som kallas hyfer. Hyferna växer också som små trådar i marken – i ett gram jord kan det finnas 100 meter av svamparnas mikroskopiska hyfer. Hyferna bygger oftast upp ett nätverk av hyfer – detta kallas för mycel. Ett mycel kan vara mycket litet – t.ex. bilda ett nätverk inuti en liten död fluga – eller så kan det räknas som den största och äldsta organismen i världen. I Oregon, USA växer en honungsskivling Armillaria ostoyae, som har mycel som är 965 hektar stort och uppskattas vara minst 2 400 år gammalt."

"Blobben" som uppmärksammats på senare tid och inte ska förväxlas med svampar trots att den emellanåt benämns som slemsvamp. Den är ett helt eget släkte. Mig veterligen finns ingen blobbförening och det trots att kännedomen om de här märkliga existenserna har namngetts med bland annat Trollsmör och Vargmjölk. Blobben, Physarum polycephalum är encellig, breder ut sig och förflyttar sig över ytor i sökande efter näring, överför erfarenheter mellan varandra och ska ha 720 kön. Hur man kommer fram till sist nämnda har jag inte hittat något om. Om intresse finns för Slemsvampar (Myxomycetes) rekomenderas varmt Naturhistoriska Riksmuseets hemsida. 1998 säger Karin Larsdotter att det finns 175 slemisar i Sverige och 2018 är artbeståndet uppe i 400 enligt Sveriges Natur. 700 arter ska vara kända i Världen enligt Wikin. Problemet för att skapa en förening kan ligga i både ett svagt merkantilt och tex gastronomiskt intresse, än så länge. Men japanerna kanske har lösningen då man använt slemmisen för att finna de lämpligaste lösningarna för var man ska dra fram tågnätet enligt säger Anna Froster, Magiska och smarta slemsvampar, Sveriges Natur.

Växter
Förflyttar man sig till botaniken har det etymologiskt antagligen inget att göra med en slags botarmekanik även om det antagligen kan upplevas som så av folk som gillar rumla runt buskar, blommor, träd och bär. Svenska Botaniska föreningen ger dels ut långköraren Svensk Botanisk Tidskrift sedan 1907 och dels en i perspektiv purfärsk Vilda Växter sedan 2013. En skillnaden dem emellan är att SBT publicerar artiklar som är mer strikt vetenskapliga och faktabaserade arbeten. Som då för att hålla måttet granskas av två oberoende experter. En annan skillnad till exempel är att SBT benämner årgångarna med "volym", kan heta "SBT 2016. vol 110". Och bara för att den heter SvenskBT får man nu inte tro att innehållet bara rör landets territorialgränser utan man likt Linné snurrar runt vida omkring.
Både Vilda Växter och SBT sägs tillgängligöra innehållet fritt efter två år vilket dags datum innebär att det som gavs ut åtminstone 2017 bör finnas tillgängligt. I en Volym 110: Häfte 3–4, 2016 Fjällens historia sägs i ledare att innehållet kan upplevas som lite kontovesiellt. Det är en professor emeritus, Leif Kullman som tar till orda i Fjällen, klimatet och människan – naturhistoria i skarven mellan två istider och vill knyta ihop sin forskningsgärning efter 45 år studier. Han säger:

"Enligt mitt sätt att se, så är tiden och dess gång det centrala när det gäller att tolka ett landskaps ekologi, struktur och funktion. Växtvärldens gestaltning vid en given tidpunkt representerar alltid ett övergående förändringsstadium, som drivs av natur och kultur i intim samverkan. Naturhistoria är med andra ord grunden för all verklig förståelse av såväl samtiden som framtiden. Framställningens tyngdpunkt ligger därför på historien, dynamiken och föränderligheten. Med den bakgrunden kan någorlunda realistiska föreställningar göras huruvida ett ändrat klimat i framtiden kan tänkas innebära hot eller möjligheter för natur och samhälle."

Och vidare:

"Det finns egentligen inget normalt eller stabilt klimat och allt vackert tal om ”balansen i naturen” /.../ Det enda som verkligen är bestående är ”förändring”, något som naturen och människan hittills alltid lyckats anpassa sig till."

Det i sig är väl inte kontroversiellt på något sätt, men kanske hettar det till när han säger att:

"I forskarvärlden går åsikterna starkt isär om det är människan och hennes växthusgaser eller en osedvanligt hög solaktivitet som är huvudorsaken till det nya och varmare klimatet under de senaste hundra åren."

Leif ger inblickar i hur klimatet förändrats under kvartären med dess istider och mellanistider och att vi just nu befinner oss i holocen. Men antropocen som begrepp behandlas inte. Texten är i och för sig publicerad 2016 och då innan "Greta" kom igång vilket kanske inte förändrat skrivningen eftersom Leif behandlar klimatet över långa cykler. Han säger så här:

Vår egen mellanistid, i vetenskapliga sammanhang benämnd holocen, inleddes med en hastig och dramatisk uppvärmning för omkring 11 700 år sedan. I Europa steg temperaturen med omkring 7°C på bara några decennier. Det var en långt större och snabbare förändring än vad som brukar förutspås för det kommande seklet som en följd av människans klimatpåverkan. Ytterst få växtarter anses dock ha dukat under som ett resultat av denna närmast chockartade temperaturökning. I ett längre geologiskt perspektiv tycks artutdöende främst ha varit koncentrerat till övergångarna från varma till kalla perioder. De allra flesta arter bör därför ha goda chanser att överleva även i ett framtida varmare klimat, oavsett om detta orsakas av människan eller av naturliga krafter.

Anmärkningsvärt det där med 7°C på bara några decennier och det gällde då inte hela jorden. Just i det här kapitlet går han inte in på hur det kunde ske. Kanske varma havsströmmar som bryter in mot Europa och är heller inte tydlig med om det sker ända bort mot vattendelarna Ural och Kaukasien som gäller som kulturgeografiska gränser för Europa. Och 7°C från X°C till Y°C måste ju vara högst avgörande betydelse!?
Med detta sagt, SBT bjuder på intressanta perspektiv.







Att föreningarna sköts professionellt kanske man delvis kan tacka kittet tidskrift. Det ger renomé att ha ett hävdvunnet organ. Entomologisk Tidskrift har getts ut sedan 1880, Svensk Botanisk Tidskrift sedan 1907, Fauna & Flora startade året innan, Några av de här tidskrifterna har alltid varit med på tidskrift.nu och för den delen i de tryckta katalogerna som Entomologisk tidskrift

Det är föreningar, så kallade ideella och de driver en hel del tidskrifter på varierade plan och i form.
Visst finns mycket här i världen att bekymra sig och ställa frågor om 2020 och framöver.

På uppdrag av Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten (HaV) tar SLU Artdatabanken fram underlag till och förslag på vilka arter arter och naturtyper som bör omfattas av åtgärdsprogram (ÅGP). Vi (inkl. sakkunniga) har dessutom till uppgift att fungera som kunskapsstöd till länsstyrelser och andra aktörer under det pågående arbetet med olika ÅGP.

De ideella föreningarna inom det biologiska området är viktiga diskussions- och samarbetsparters. Samarbetet sker bland annat genom BiSam (Biologiska föreningarnas samarbetsorganisation), som drivs av Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige, Sveriges Mykologiska Förening, Sveriges Entomologiska Förening och Svenska Botaniska Föreningen. Dessa föreningar är också representerade i Artportalsrådet, och bidrar därmed i utvecklingen av rapportverktyget Artportalen.


Källor

Nationell samverkan, Artdatabanken

Tidskriften Fauna och Flora, Artdatabanken

Bo Pettersson

Publicerad: 2023-12-28